Jaha, här sitter jag på den efterlängtade dagen som vi räknat ner till sen ultaljudet i april. Bebis har det kalas där inne och verkar inte ha några planer på att ta sig ut alls.
Jag själv mår som vanligt, bara mycket tröttare idag. Vi har nämligen en helt fantastisk natt bakom oss, för att vara lite ironisk.
Jag hade svårt att somna och sprang upp flera gånger mellan 22-02. Vid 02 vaknade Meja och ville komma in och ligga hos oss som hon gjort de senaste nätterna. Anton och jag tycker att det är lite jobbigt att sova med henne mellan oss, så jag försökte få henne att somna om i sin säng. Det gick sådär! Efter 1½ timma gav jag upp och vi gick och lade oss i våran säng ändå eftersom hon inte kunde komma till ro. Jag funderar på om hon känner av att bebis snart ska komma och funderar över det. Vi har berättat att det kan hända att vi åker på natten och att mormor kommer i så fall. Så det kan ju vara så att hon är lite orolig på grund av det.
Dock kunde hon inte komma till ro där heller utan låg och snurrade och grejade läänge till. Hon somnade inte förrän runt strax efter 06 och då kunde äntligen jag få sova jag med. Sen sov vi till klockan ringde vid 08-tiden och jag var super trött. Som tur är var Meja pigg och ville gärna gå till dagmamman trots att hon varit vaken så mycket under natten.
Så efter jag hade lämnat henne kunde jag åka hem och sova lite jag med. Det var otroligt skönt, men jag är fortfarande väldigt trött! Så det känns faktiskt skönt att bebis inte ville komma ut idag. Det hade jag aldrig orkat med efter en sådan här natt! Hoppas att det blir bättre framöver. Jag skulle verkligen behöva sova innan bebis kommer och håller en vaken hela natten!
