Ännu mindre

I onsdags var det dags för tremånaders återbesöket på Östra. Teamet tyckte att Mejas värden såg bra ut, men dom hade önskat att dom var ännu bättre, och stabilare. Så läkaren vill gärna att vi sänker kolhydraterna med 10g till, alltså till 30g/dag.
Det var ju inte riktigt vad vi hade hoppats på, utan vi hoppades att vi skulle kunna öka kolhydraterna inom en överskådlig framtid. Så ser det tyvärr inte alls ut nu.
 
Dem ville även gärna hjälpa mig med att hitta rätt mängd och hitta fler recept. Så att jag ska kunna bli helt besvärsfri, vilket jag än så länge inte blivit.
Skönt att dom är så hjälpsamma på Östra, när Sahlgrenska, som egentligen ska hjälpa mig, inte verkar bry sig det minsta. Tur att vi har grym barnsjukvård i det här landet i alla fall! Det är ju ändå det viktigaste!
 
Nu ska jag strax åka iväg och jobba. Arbetar mellan 12-20:30 idag och imorgon är det inventering från 06-13 i en annan butik. Har ett pass på söndag med, så jag kommer nog vara hyfsat slutkörd på söndag kväll!
 

En bild från i onsdags förmiddag när vi var ute och lekte. Tänk att mitt lilla hjärta har blivit så stor så att hon kan
åka ruschkana helt själv nu!
 

Innan mötet på sjukhuset så fick Meja sova sin middag i vagnen. Det gick ju super och hon sov igenom hela
mötet. Tur för mig, så jag faktiskt kunde koncentrera mig på vad dom sa, men synd för dom då dom hade sett
fram emot att träffa Meja.
 
 

Jäkla rygg!

Huvudvärken som jag fick igår gick över hyfsat fort, dock blev ryggvärken bara värre och värre! Ett tag kunde jag varken sitta, stå eller knappt ligga. Om jag tog bort kudden i sängen och låg raklång och tittade i taket kändes det i alla fall okej, även om det fortfarande gjorde ont.
Hoppades att det skulle ha gått över tills idag, då det inte gjorde ont när jag vaknade för att ge Meja välling. Men nejdå, så fort jag gått upp och börjat röra på mig så gjorde det skitont igen och det har hållit i sig sen dess. Det var inte det lättaste att ta hand om Meja i morse. Men som tur var, var hon på hyfsat glatt humör och krävde inte att jag skulle bära runt henne överallt.
 
För en stund sedan ringde jag till Sahlgrenska för att höra om det är normalt att man får så ont i ryggen efter en LP. Det verkar ju inte jättekonstigt, eftersom dom har stuckit in en nål mellan ryggkotorna på mig. Men eftersom min läkare endast sa att jag kunde få huvudvärk och illamående så verkar det lite konstigt att jag har såhär ont.
Dom skulle ringa upp mig om en stund i alla fall, så får vi se vad dom säger. Hoppas inte att dom vill ha in mig igen, det orkar jag inte! Då går jag hellre runt och hoppas på att det går över av sig själv!
 
Nu orkar inte min rygg sitta här mer, så det blir soffläge framför Desperate Housewives istället!
 
 
 
 

Jag lever!

Jag överlevde LP:n! Det var ungefär så läskigt som jag hade föreställt mig det. Bara att det gjorde lite ondare. Fick först tandläkarbedövning. Ryckte till ganska mycket när hon stack in den. Är såå känslig i ryggen! Tycker att det är jätteläskigt när man blir stucken där! Sen väntade dom lite och så stack hon in den andra nålen. Då klamrade jag mig fast i britsen och bet ihop allt jag kunde. Men ryckte till lite ändå. Det går inte att hindra det!
När nålen var på plats så fick jag ligga stilla i ungefär tio minuter medan dom tappade ut vätskan och sen drog hon ut nålen igen och det var klart.
 
Dom ville ha ett blodprov i armen med och det var inga problem. Där har man ju blivit stucken ett antal gånger!
Vi pratade lite om jag ska träffa en dietist och hon skulle skicka en ny remiss då den andra bara blivit liggande. Chockerande va??
 
Efteråt fick jag skjuts hem av min lillebror och nu har jag nyss fått i mig lite frukost. Det känns som att bedövningen i ryggen börjar släppa nu. Så det börjar göra lite ont. Ska nog lägga mig och vila en stund och hoppas att den lilla huvudvärken som jag fått släpper också.
 
Inte det lättaste att ta en bild på ryggen. Men såhär ser det ut nu. Inte jättefarligt med andra ord ;).