Sofias värld

Meja var jätte duktig och gjorde det dom bad henne om, även om hon inte ville. Vi ska få ett resultat hemskickat från psykologen framöver med, så vi kan se på vilken nivå hon ligger, som en kul grej. Vi vet ju att hon utvecklas bra, så det är bara roligt att se hur hon ligger till om man jämför med deras papper.

 

Det var ganska mycket dötid så vi lekte en hel del på lekterapin och Meja fick klappa krabbor och sjöstjärnor då Sjöfartsmuséet var på besök. Det är jättekul att de ofta hittar på saker för de sjuka barnen så att deras vardag blir lite lättare och roligare.

 

Sist fick vi träffa läkarteamet och även de var nöjda med Meja och hennes provresultat. Dock behöver vi få i henne kalcium på något sett och vi bör börja med kalium för att minska risken för njursten. Vi får hoppas att det går att få i henne detta utan större problem!

 

Vi pratade en hel del om bebisen i magen och hur vi ska gå till väga när hon föds. Så nu känns det ändå ok när vi har koll på det. Dock kommer vi behöva ta ett blodprov från henne så tidigt som möjligt, och att ta blod från sådana små är ju inte det lättaste. Så det är inget jag ser fram emot! Vi får hålla alla tummar och tår att våran lilla flicka är fullt frisk!

 

 

Under den här helgen var det tänkt att jag skulle vara på en känd Trädgårdsmarknad och jobba i kassan. Som ni kanske sett så står personalen i dessa kassor alltid upp och det finns inte ens någon stol att sitta på kortare stunder. Jag var lite oroad över hur min rygg skulle klara av detta i två dagar, men hoppades att det skulle gå bra.

Så igår var jag där under tre timmar för att lära mig kassan under en timma och sedan behövde dom hjälp de då var kort med personal. Kassan var lätt att lära sig och det gick ganska bra för ryggen att stå upp ändå under den stunden. Men något som jag inte alls hade tänkt att skulle vara något problem var mitt ganska låga blodtryck och att jag lätt får blodtrycksfall.

Det gick bra under ca 1½ timma, men helt plötsligt kände jag hur det började svartna och flimra för ögonen. Jag sa till kollegan att jag nog behövde sätta mig ner och hon sa att det fanns en stol en liten bit bort. Sedan blev jag helt frånvarande i huvudet och tänkte bara att jag var tvungen att fortsätta jobba, så jag stod där med en påse i näven och måste sett helt borta ut. Helt plötsligt kände jag att jag var på väg ner i golvet och fick som tur var tag i rullbandet så att jag inte slog mig. Jag kom upp på fötterna igen ganska fort men kunderna och kollegan blev lite rädda och jag hörde några ropa "Vad händer!?".

Så fort jag kom upp på benen så kändes det ganska bra igen och jag kunde gå och sätta mig själv, trots att en gammal dam erbjöd sig att hämta stolen till mig.
Jag fick gå och äta lite och vila mig innan jag kunde arbeta den sista timmen, men vi fick ringt till min arbetsgivare och säga att det nog inte skulle fungera för mig att vara där i helgen. Jag kände inte för att stå där och svimma med massor av kunder i kö och fullt ös hela tiden. Så tyvärr fick de ringa en annan som kunde ta det istället. Tråkigt då det var kul att få testa något annat!

 

Det blir kvällsjobb till 22:15 för mig istället idag, vilket känns lite halv segt. Men bättre det än att svimma igen kanske!

 

 

 

 

Det känns bra att sjukgymnasten är först idag, hon brukar alltid få träffa Meja sist på dagen annars och det brukar gå lite sådär på grund av att Meja oftast är väldigt trött vid det laget. Vilket man kan förstå! Så sist fick vi boka om det till en annan dag då hon inte ville lyssna alls eller göra något av det sjukgymnasten bad om. Vi får hoppas att det går bättre idag!