Snitt och mage

Tänkte visa hur snittet och magen ser ut nu 10 veckor senare.
Snittet har läkt jättefint och magen har gått tillbaka hyfsat tycker jag. Är fortfarande en bit kvar till ursprunget, men det tar väl sin lilla tid =).


Magen tre veckor efter


och magen idag, 10 veckor efter


Snittet tre veckor efter


Och snittet idag. Har läkt jättebra och det kommer säkert knappt
synas sen om några månader!

Min förlossningsberättelse

Nu när älsklingen ligger så sött och sover i soffan tänkte jag ta och skriva min förlossningsberättelse.

Vi fick reda på innan att vi skulle vara på sjukhuset klockan 07:30 på måndagen den 14 november för mitt planerade kejsarsnitt.
Vi var där i god tid och fick ett rum och sjukhuskläder som vi fick ta på oss. Anton kände sig väldigt proffsig och "doktoraktig" i sina läkarkläder.
Barnmorskan satte även in dropp i armen på mig då jag inte fick äta eller dricka innan operationen, jag fick även en bedövningssalva och plåster för att bedöva inför ryggmärgsbedövningen. De sa då att det var ett snitt innan oss men att det skulle bli vår tur någon gång mellan 10-13.

Tiden gick, sakta men säkert och runt elva berättade barnmorskan att det troligtvis skulle bli närmare 13 snåret. Vi blev lite besvikna över att få vänta ännu mer men var ju inte så mycket att göra åt saken. Klockan passerade 13 och runt 13:20 kom hon in igen och sa att läkarna var på väg nu och att vi skulle sätta igång 13:45.

Vi började packa ihop våra saker och runt kvart i två gick vi till operationssalen.
Där fick jag sätta mig på britsen och fick en nål även i andra armen och i armvecket. De tvättade ryggen på mig och nervositeten steg. Anton försökte lugna mig och prata med mig men jag satt mest och stirrade rakt fram och försökte fokusera. Sen stack narkosläkaren ryggmärgsbedövningen i ryggen på mig, vilket gjorde så ont så jag hoppade till. Det gick snabbt och direkt efter fick jag lägga mig ner på britsen och jag fick då även syre i näsan så att jag lättare skulle kunna andas. Jag kände hur benen domnade bort och snart kunde jag inte röra dom. Det var väldigt obehagligt och jag fick fokusera ganska mycket för att inte känna panik. De tvättade mig och jag kände inte av det, så nu var det dags att börja!
Bakom skynket såg vi inte vad som hände med läkarna berättade att dom började och några minuter efter berättade dom att här är rumpan och här kommer resten av bebisen och strax efter hade jag henne på bröstet. De började snittet ungefär 14:05 och vid 14:10 är Meja född
Det var väldigt svårt att ta in där bland alla människor och allt som hände runtomkring att det faktiskt var våran tjej som legat i magen så länge.

För Anton blev det väldigt omtumlande också och han fick blodtrycksfall och fick lägga sig på golvet i några sekunder. Men var strax uppe och tog första kortet på oss. Under tiden försökte jag klippa navelsträngen men fick inte till det när jag låg där så Anton fick klippa halva.

Efter detta började komplikationerna.
Jag började må väldigt illa och Anton fick ta Meja istället. Jag började kräkas och fick sedan reda på att moderkakan satt fast så de hade fått rucka runt ordentligt för att få loss den. Då trodde jag att det var klart och de skulle sy igen. Men då hörde jag något om att livmodern inte ville dra ihop sig och de sprutade in spruta efter spruta i armarna på mig. Jag började må ännu mer illa och låg och kräktes och kräktes. Det var väldigt obehagligt att ligga där och spy samtidigt som jag vet att dom håller på i magen på mig. De gav mig även sprutor mot illamåendet men det hjälpte inget. Spydde ändå.
Operationen tog ca 1 timma längre tid än beräknat p g a detta och medan dom sydde det sista kände jag att bedövningen började släppa och det började göra ont. Som tur var, var det inte långt kvar och jag klarade mig igenom operationen som avslutades ca 15:35.
Dock ville ju inte livmodern dra ihop sig så jag fick en vätskedfylld ballong insatt som de tömde med jämna mellanrum under dygnet som gick.

Under tiden som jag låg och kräktes fick Anton gå ut med Meja i rummet bredvid för att det blev lite kaosartat inne i operationssalen. Han hade ingen aning om vad som hände utan fick sitta där och titta medan dom sprang in och ut och beställde blod då jag förlorade ganska mycket. När dom var klara berättade dom vad som hänt så han kunde vara lugn.

Efteråt fick vi komma till uppvaket där Anton och Meja fick vara med. De stack mig i fingrarna för att kolla mitt blodvärde nästan hela tiden och gav mig smärtstillande med jämna mellanrum.
Först trodde vi att vi inte skulle få spendera natten tillsammans då avdelningen som jag var på stängde klockan 20:00 och att jag skulle få flytta till en annan avdelning själv och Anton och Meja skulle vara på en annan. Men som tur är löste dom det så att vi fick vara tillsammans på specialförlossningen istället där vi börjat dagen. Så närmare halv nio var vi tillbaka igen och jag fick äntligen äta på nästan 24 timmar.

Så med andra ord känner jag mig mer rädd nu för kejsarsnitt än vad jag gjorde innan och jag hoppas innerligt att jag slipper göra det igen! Dock är det ju självklart värt det. Men det var ändå väldigt obehagligt under tiden som det pågick.


Trötta tillbaka på specialförlossningen efter många timmar på uppvaket.

12 november 2011

Då var dagen som vi räknat ner till så länge äntligen kommit. Dock är det inte längre till detta datum jag längtar utan till måndag den 14/11 istället.
Höll faktiskt på att glömma vilken dag det var när jag såg på en sida vilket datum det är.
Så nu är hon alltså helt färdigbakad men får snällt vänta där inne i två dagar till så det inte blir några akutsituationer här!