Minna 1 år

Då är dagen här! Dagen som jag hoppats skulle komma i slow motion, men som verkar ha anlänt i ultra rapid istället.
Våran lilla Minna har gått och blivit stor tjej (precis på klockslaget som detta inlägg publicerades) och ögonen tåras av någon anledning när jag skriver detta. Hur är det möjligt att våran minsting redan har blivit så stor? Hur kan det redan ha gått ett år sedan jag fick pussa den lilla nerbajsade bebisen på kinden för första gången?
Det här året har varit fantastiskt, lärorikt, underbart och otroligt jobbigt på en och samma gång.
Det har varit fullt av roliga, ledsamma, tuffa men mest helt självklart kärleksfulla stunder som jag aldrig skulle byta ut mot något annat.
Våran lilla bebis med ett temprament som heter duga, lår som man aldrig kan sluta klämma på, skratt som går rakt in i hjärtat och ögon som man kan drunkna i om och om igen har helt plötsligt blivit ett år.
 
Första bilden på våran lilla, knubbiga Minna! <3
 
Under denna, sista, månaden som bebis har Minna lärt sig en hel del nya häftiga saker! Hon säger nu mer pappa nästan lika mycket som hon säger mamma. Pappa används dock mest när hon är glad och mamma mycket vid de mer ledsna stunderna. Två andra ord som används ganska flitigt är "där" och "nej". Det låter ganska ofta som hon säger "ja" eller "a" när vi frågar henne saker. Hur medvetet det är, är dock svårt att veta, supergulligt är det i alla fall!
 
Hon står nu utan att hålla i sig i några sekunder innan hon kommer på sig själv. Hon går även fram och tillbaka här hemma med gåvagnen i en väldig fart och hon pratar i ett under tiden. Hon tar sig till och mellan saker genom att hålla i sig fortfarande, men snart tror jag att hon kommer våga släppa taget.
Något som hon tycker om att göra är att ge bort saker eller visa upp saker för personer i sin omgivning. Nappen vill hon gärna sätta in i andras munnar och hon vill att vi ska smaka på hennes mat eller ta det som hon har i handen, även om hon vill få tillbaka det fort.
 
Pekar gör hon ofta, och vill att vi ska berätta vad det är hon pekar på. Speciellt när hon kommer upp ur sängen efter att hon sovit. Då pekar hon friskt runt omkring sig på allt som hon kan se. Otroligt gulligt!
 
Hennes temprament visar sig mer och mer och när vi säger till henne på skarpen att hon inte får göra något så slänger hon sig på golvet och gallskriker. Det är tydligen otroligt tufft att få ett nej och det ska bli väldigt intressant att se hur detta utvecklas framöver!
Dock tycker jag att hon för det mesta lyssnar ganska bra på våra tillsägelser och det är endast när hon inte får vara i skafferiet och slita ut allt som står där eller vara i Mejas "Playmobile" låda eller liknande som hon får dessa utbrott.
 
Hon har blivit något bättre på att äta, men bara vissa maträtter. De maträtterna är sådant som hon kan sitta och plocka själv med händerna. Jag hoppas att det snart släpper på den övriga maten med, även om det ser lika mörkt ut som innan på den fronten.
 
Idag var tanken att vi skulle ha ettårs-kalas för Minna här hemma med familjen. Tyvärr fick Minna feber igår och var inte alls pigg, så det fick ställas in. Vi ska såklart fira henne bara vi, men kalaset får vänta till någon dag i nästa vecka. Tur att hon inte förstår eller bryr sig än!
 
<3
 
Framöver kommer uppdateringar om hennes utveckling komma sporadiskt när det händer något stort i utvecklingen, som att hon lär sig gå eller liknande, precis som jag gjort med Meja genom åren!
Nu blir det till att fira våran precis fyllda ettåring och jag ska försöka att inte vara för känslosam denna stora dag!
 
 Vår 1åring på sista månadskortet!

Kommentera inlägget här :