Japp! Så kul har vi haft sedan förra inlägget!
Meja blev som jag trodde väldigt dålig så vi fick åka in med henne på söndagskvällen.
Det var tufft att ligga inne med henne då de stressade oss väldigt mycket om att hon var tvungen att få i sig sitt fett annars skulle de sätta sond. Det kändes inte som ett alternativ så jag tjatade halvt ihjäl mig på henne och hennes mage var inte riktigt redo för allt fett som hon fick i sig så hon fortsatte kräkas och kräktes sista gången på onsdag kväll.
Vi blev dock utskrivna på tisdagen redan så vi fick sitta på akuten igen på torsdagen för att ta blodgas och försöka sätta en infart.
Dock var kärlen så dåliga pga hennes magsjuka så alla sprack. De försökte sju ggr men inget gick. Blodproverna visade dock att hon mådde bra trots allt så vi fick åka hem men skrevs ändå in på avdelningen om hon skulle bli kass igen.
Torsdagen var tung för henne men sent på kvällen efter att ha trugat och tjatat i en evighet så gick ketonerna tillslut ner och hon kunde gå och lägga sig.
Efter det har det bara blivit bättre och bättre och nu är hon helt återställd!
Vi fick lov att gå ut en sväng och leka på tisdagen då Mrjas värden var mycket bättre.
Dock slutade inte magsjukan med Meja utan på fredag förmiddag lade Minna en stor spya på badrumsgolvet efter att ha sovit sin förmiddagslur och jag förstod ju såklart direkt vad det handlade om. Vi hoppades såklart att det bara var en spya och inget mer, men hon fortsatte under dagen och på kvällen efter att inte ha fått behålla något sedan på natten innan åkte Minna och jag in.
Vi brukar alltid ringa vårat team och berätta läget så att de kan ringa akuten och förvarna för att få snabbare hjälp. Tyvärr hade sköterskan råkat sätta telefonen på ljudlös och svarade inte. Men vi fick åka ändå och jag försökte förklara för sköterskan på akuten att det behövdes en infart och dropp snarast då Minna låg på 7,2 i ketoner när vi kom in, vilket är väldigt högt.
Dock skyndade de inte på direkt, även om vi prioriterades först, utan det blev en del väntan.
Tillsut sattes det i alla fall en infart uppe på operation och vi fick komma till avdelningen. Minna fick både dropp och sond och jag kände mig mer död än levande av trötthet.
Helgen gick i alla fall ok och på söndagen fick vi åka hem på permis. Det blev tyvärr en väldigt kort permis då Minna vägrade äta och på kvällen blev hon väldigt hög igen och vi fick åka tillbaka.
De sattes en ny sond som hon hade under natten. (Mitt hjärta brister fullständigt varje gång den där sonden sätts. Så fruktansvärt att se!) Hon var ganska pigg på morgonen men kräktes tyvärr igen en gång under förmiddagen. Sedan dess har vi trugat och hon fick även en ny infart på eftermiddagen.
Värdena har varit bra under största delen av gårdagen och idag så efter lunch fick vi åka hem igen på ännu en permis. Nu hoppas jag att Minna mår bättre och börjar äta ordentligt för energin hos mig är fullkomligt slut!
Fy vad jobbigt det måste vara med specialmat och sjukhusvistelser om vart annat! 😔 Gu vad ni gör det bra! Verkligen! Kram